Tog en promenad efter jobbet idag. Vi hamnade på stadens bästa hamburgerhak, Burger Inn.
När vi satt och åt ute på gården, så sa jag till maken att jag fick ett erkännande av sonen för nån månad sedan.
Han sa: Mamma, en sak som jag har fått med mig hemifrån, det är din matlagning och att laga mat från grunden.
Jag kände mig jätteglad och inte så lite stolt för att han har noterat att jag verkligen har ansträngt mig att inte köpa halvfabrikat och alltid lagat all mat från grunden. Därtill sallad och frukt.
Jag tänkte att, bra mat ska han ha i alla fall, ungen!
Nå, när vi satt där, blev jag lite nostalgisk. John (sonen) och jag började att gå till Burger Inn
när han bara var fem år och vi har sedan varit trogna gäster. Och eftersom John har det lite kämpigt med att hitta ett lämpligt arbete, så tog jag en bild på de här skyltarna som de satt upp inne i restaurangen, dels för att jag tyckte att han behövde lite uppmuntran, dels för att jag alltid har sagt till honom: Det kommer att bli bra...det kommer ordna sig...
Och precis när vi kom innanför dörren ( efter ett glass-stopp vid glasskiosken), kom ett sms.
John skickade en bild på en maträtt och det stod: Vi är duktiga.
Han och flickvännen hade lagat en maträtt från grunden med sallad och allt!
Så knöts säcken ihop och jag känner lycka att han har hakat på mat-tänket:)