...å mitt i alltihop av sköldkörtelspök och utmattningsstök, blir det klart i vårt kök!!!

Snickare, rörläggare, elektriker, målare och plattsättare trängdes i vårt hus. När det var som allra värst, flydde jag till svägerskan och bodde där ett par dar för att överhuvudtaget kunna andas;) Thank you Favvo:)

 

Tro inte att jag klagar. Men det VAR jobbigt. Vi hade bokat snickarna redan i våras, bara för att vara på den säkra sidan, så vi kände att vi inte kunde avboka, det var bara att köra...trots att jag vid flera tillfällen ställde mig frågan; orkar jag. Jag visste inte då varför jag inte orkade men det vet jag nu.

 

Precis i samma veva som snickarn stod på tröskeln, blev jag sjukskriven. Igen.

Den här gången mest för att jag inte har lyssnat tillräckligt, utan bara stånkat på men också på grund av sköldkörteln som inte repat sig ordentligt. 

När man inte längre kan stava, skriva en hel mening utan stavfel, inte läsa en text och förstå vad det står, när man har svårt att hitta ord och uttrycka sig,  då bör man förstå att något är fel.

 

Jag trodde dessvärre att jag hade drabbats av någon allvarlig, obotlig sjukdom, så jag förträngde. Men när man blir asocial, har svårt för ljud och ljus, inte kan ta in information och till slut inte "kan med" att fråga en gång till, borde man förstå. Jag vet inte hur många gånger jag kände att jag bara ville resa mig och gå.

Men till vad. Det var total vanmakt.

 

När så en mental mur reste sig  och sköljde över mig, som om den ville välta mig bakåt när jag utförde mina arbetsuppgifter, då började jag ana att jag drabbats av utmattning.

 

Och så var det. Tyvärr vanligare och vanligare. Giv akt på dig, tolka symtomen rätt och tro inte att du har fått en dödlig sjukdom när ditt huvud snurrar och kroppen inte lyder dig. Jag har tagit avstånd från mycket och har väldigt svårt att planera något i nuläget. T.o.m musiken har tystnat i huset och då är det fara å färde...;)

 

Jag vet att jag kommer att repa mig. Och jag vet att jag MÅSTE ge mig själv tid att återhämta mig.

Trots att jag vissa dagar kan tänka; men, nu mår jag nog bra, nu kan jag nog snart jobba igen.

Men ack så bedrägliga tankar. Det bästa jag kan ge mig själv nu är TID.

Jag har sänkt garden och tillåter mig att må så här, jag kan inget annat.

 

Kram till alla, vid nästa inlägg kanske jag lägger in lite före och efter-bilder på köket.